Här kan du läsa dagboksanteckningar från Underlandet. Hur är det månne att vara där egentligen?
 

Skriv en dagboksanteckning som om du var Alice, antingen innan du trillade ner i Underlandet eller medan du är där. Vad tror du Alice tänker, drömmer om eller hoppas på? Föreställ dig. Börja din dagboksanteckning med:              

 

                         Jag är Alice... 

 

Om du har skickat oss din dagboksanteckning kan du hitta den i Dagboken. Klicka på boken!

Unga Teatern. ALICE DAGBOK. Studiematerialet. Utveckla din fantasi. Kreativitet. Teaterverkstäder. Kompetensutveckling.

Jag är Alice. Jag undrar varför just jag föll ner i kaninhålet och inte Gustav.Gustav tycker mycket om konstiga saker och bryr sig inte alls om ifall han har olikfärgade strumpor eller om hans mamma plötsligt kommer till skolan. Sånt gör att jag blir helt svettig och ifrån mig. Gustav tycker också om att uppträda på skolfester. Bara tanken får mig att rysa. Så varför just jag skulle falla ner i Underlandet begriper jag inte. Här är alla konstiga. Katten jag mötte idag sade att jag också är konstig, annars skulle jag aldrig ha hamnat här. Jag som inte hamnar någonstans utan alltid vet vart jag går och som kommer i tid, för att inte sticka ut! Min högsta önskan är att vara precis som alla andra, eller åtminstone som de populära i klassen. De gillar ofta samma saker, samma färger och att deras saker ser lika ut. Här ser ingen lika ut och ingen har likadana saker heller. Lisibell skulle inte gilla att vara här. Men här finns faktiskt roliga personer, som hattmakaren, vars hatt var så stor att vi båda kunde sitta under den. Han bjöd mig på te. Hans poncho var större än mammas pic-nickduk. Hoppas jag träffar honom och Marsharen igen. I natt får jag sova i en av hängmattorna här i Twitterträdgården.Jag har ett täcke och Herr Kanin lovade hämta en kudde, om han minns. Sov gott, vi hörs igen imorgon.

Jag är Alice. Hur blev jag så här liten? Mamma sade att det skulle vara bra om jag blev stor och förnuftig. Istället blev jag mindre än någonsin! Rätt åt henne, hon har bara tid med min lillebror nu för tiden.
Idag  mötte jag en väldigt konstig katt här i Underlandet. Den gick på två ben med näsan i vädret, och såg väldigt mallig ut. Men när jag tittade noggrannare såg den plötsligt ut som en vanlig bondkatt på fyra ben. Varje gång jag försökte tala med katten skrattade den bara och försvann. Så har den hållit på hela dagen. Sist jag såg den sade den att jag skulle vänta här, vid den här enorma svampen. Den är stor som en ek. 
Här är allting ännu konstigare än hemma. Det är inte en helt bra sak. Hemma är det jättekonstigt just nu. Mina morbröder bara spelar kort nätterna igenom och min nya lillebror bara skriker och skriker och skriker. Jag som hade väntat så på att bebin skulle komma tycker mest att han kunde åka tillbaka dit där han kom ifrån. Mamma säger att det är för att han har ont i magen. Stackarn. Jag förstår att han skriker men jag tycker ändå att han kunde vara tyst, åtminstone om natten. Fast jag skulle säkert skrika ännu högre om jag hade ont i magen.
Jag får lätt ont i magen. När konstiga saker händer till exempel. Mormor säger att om man har ont i magen ska man bara andas långt ner i magen och tänka sig att magen blir fylld av vit bomull, för varje andetag. Det tycker jag låter äckligt. Vem skulle vilja ha magen full av bomull? Inte jag i alla fall. Jag är inget mjukisdjur heller.
Nu ser jag att katten kommer hitåt längs stigen. Skriver mer senare. Hej då!

 

Kontakta oss

Publikarbetesbokningar - harriet.abrahamsson@ungateatern.fi
Biljettbeställningar - carola.blom@ungateatern.fi

© 2023 by On The Stage. Proudly powered by Wix.com

Håll dig lugn

Hälsar Kålmasken

  • Unga Teatern
  • Unga Teatern
  • Grey Facebook Icon